Insolvens
Insolvens kommer från latin och betyder oförmåga att betala sina skulder.
Insolvens medeltidslatin ”insolventia”, ”in” betyder inte och ”solvent” betalningsförmåga som tillsammans bildar inte möjlighet att betala.
Insolvens är att inte kunna betala sina skulder, att inte ha kontanter till de kortfristiga eller långfristiga skulderna. Insolvens är grund för konkurs. Insolvens behöver inte betyda att skulderna är större än tillgångarna. Det som är intressant är förmågan att på kortsikt betala förfallna skulder. Vid insolvens klara man inte av att betala sina skulder. Den som inte klarar av betala sina skulder riskerar konkurs.
Avgörande för konkursinstitutet är om personen eller företaget klarar av att betala fortlöpande räkningar. Så länge en gäldenär klara av att betala förfallna fakturor betraktas personen som betalnings god, inte konkursmässig.
Ord som är synonyma men inte har exakt samma juridiska betydelse är ordet insufficiens.
Lönsamma expansiva bolag hamnar ofta i insolvens. Företag som expandera kraftigt behöver kapital för att klara inköp av material eller varor. Tillverkningsföretag tvingas till att bygga ut för att möta efterfrågan. Därför är det relativt vanligt att expansiva bolag som är lönsamma går i konkurs. De klarar inte av att betala sina räkningar på kortsikt. Det är ett allmänt problem. För att klara en stor expansion krävs goda bankförbindelser eller investerare som kan skjuta till kapital. En utväg, om det går, är att göra en nyemission.